Det var en gång en åsna. Den ville till Bremen för att bli stadsmusiker. På vägen träffade den en hund, en katt och en tupp som inte hade något bättre för sig, utan beslöt sig också för att bli stadsmusikanter i Bremen. På vägen skulle de övernatta i skogen men hittade istället ett trevligt hus med rövare i. De skrämde bort rövarna och eftersom djuren trivdes så bra i huset beslöt de sig för att stanna där och leva lyckliga i alla sina dagar.

Som sagt var jag i Bremen de senaste dagarna. Man kan säga att hela stan är mer eller mindre präglad av den ovannämnda sagan. Jag var där med min andra värdfamilj som jag ska flytta in hos om en knapp månad. Jag lärde känna familjen bättre och är övertygad om att jag kommer få det lika bra där som här.

Stadsmusikanterna som staty i Bremen. Anledningen till att åsnans framben är så glansiga är att om man håller en hand på var och ett av frambenen får man önska sig något. Jag vet inte om man får säga (skriva) sin önskning sen. Men det är kanske dumt att chansa. 

När man är i Bremen med en Opa som varit historielärare får man reda på massa historiska saker. Denna linjen (mellan de olika gatstenstyperna) till exempel visar var gränsen mellan tyska och svenska sidan av Bremen gick en gång i tiden. Bilden är tagen från Svenska sidan. 

I den äldre delen av staden finns det många smala gator och gränder. Här står jag i den smalaste som jag hittade. 

Vet ni var min kamerasladd var? I den nedersta byrålådan under min skolväska och en Müller-påse.

Frida

Kameran hittade jag. Nu är det bara så att sladden har försvunnit. Och om jag inte hittar den så blir det inget inlägg om Bremen. Har någon sett den eller har tips på var den kan vara?

Frida

Julafton var igår, för er som missade det. För mig var det väldigt annorlunda men samtidigt väldigt bra. En tysk jultradition som infaller i många tyska hem är att gå i kyrkan på julaftonseftermiddagen. Det gjorde även vi. Jag fick många presenter. Bland annat en spätzlemaskin, hängslor(värdmamma tycker jag behöver det till mina strumpbyxor som jag alltid går och drar i), leggins och så fick jag och värdsyster biljetter till MammaMia i Stuttgart i början på februari! När julklapparna var uppackade och familjen uppringd och färdigpratad med samlade sig hela familjen i soffan för att titta på den evighetslånga filmen Sound of Music. Vid kanske halv ett stupade en glad och nöjd Frida Larsson i säng.

Jag och värdsyster fick förkläden i julklapp. I fickan låg det ett kuvert med biljetter till Mamma Mia i Stuttgart i februari!

Nästa äventyr är att jag ska packa upp min väska sen i förrgår för att packa den på nytt för fyra dagar i Bremen.

Frida

Jag är hemma igen efter en helg i Villingen. Dick fick jag med mig lite för mycket träningsvärk hem. Det hör väl till när man är första gången i ett stall på över 3 månader. Mocka, fodra, borsta och rida. Visste ni att det finns muskler i ryggen som man tydligen använder i ridning? Det var fint att hästa igen. Jag märke hur mycket jag saknat allting. En varm mule mot min kind. Två håriga läppar undersöker mina jackfickor. Ljudet när skorna klafsar i skit. Det sistnämnda har jag kanske saknat lite mindre...

Imorgon är det julafton och jag passar på att önska Drottingen grattis på födelsedagen.

Frida

Jullov. Ett lov för julen. Eller ett lov från julen. Det är upp till var och en att bestämma. Själv gillar jag julen och tänker fira den här i Tyskland. Julafton kommer firas här i LB och sen kommer det göras lite utflykter till släktingar runt om i landet. Just nu står väskan packad för första turen. Jag ska få rida imorgon. Något jag inte gjort på ca 3 månader. Idag hade jag på mina ridbyxor för första gången på 3,5 månader. De var nytvättade och var tvungna att töjas lite innan premiärridningen imorgon. Det var en underlig känsla med ridbyxor efter så lång tid. Lixom när man är van att ha på sig de varje dag annars. Det blir inga bilder idag, eftersom jag lyckats tappa bort min kamera någonstans på mitt rum. Senast jag använde den var i Kassel och sen när jag överförde bilderna till datorn. Das heisst: Den borde vara någonstans under stöket på mitt glov. Men jag har städat här minst en gång sen kassel. Så jag har nog städat undan den på ett "bra" ställe. Jag får väl leta helt enkelt. 

Frida 

Jag läste för ovanlighetens skull en bok frivilligt. I boken var det en scen som utspelade sig i en klädbutik som hade en fyndlåda, allt för 39,90. Jag reagerade på att det var minsann en dyr fyndlåda. Om man tänker i euro vill säga. Och det gör jag tydligen. För informationens skull har svenska kronan blivit dyrare att köpa. Idag stod det i tidningen att 1 euro=8,7 kr. Det är hela tio öre mer än igår.

Nu till lite tankar om tysk tv. I Sverige heter Kalle Anka Kalle Anka. Nalle Puh heter Nalle Puh. Kalle i Kalle och chokladfabriken heter Kalle. I Sverige översätter man oftare namn än i Tyskland. I Tyskland dubbar man istället alla program där det inte pratas tyska från början. Här heter Kalle Anka Donald Duck. Nalle Puh heter Winnie the Pooh. Kalle i Kalle och chokladfabriken heter Charlie. Knasigt va? Dessutom märker jag att var gång jag vill skriva ett v åker min tumme ganska automatiskt till w istället. Tyskt.

Frida

Det är helt enkelt så att jag prioriterat verkliga livet framför bloggen och därför inte uppdaterat de senaste dagarna. Kommer kanske ett inlägg imorgon eller övermorgon. Nu måste jag iallafall plugga spanska, så nu blir det inget. 

Frida

Lucia firas inte i Tyskland. Jag har en idé om varför man inte gör det. Sverige är känt för att ha långa, mörka och kalla vintrar. Därför har vi en högtid som uppmärksammar ljuset, Lucia. Hon kommer den goda med ljuset hit, hon kommer med hälsning om julefrid, hon kommer med ljus i sin krona. Sveriges mörker. I syd är solen uppe mellan kanske halv nio till halv 4. Ju längre norrut i landet man kommer desto mörkare blir det. Längst i norr går inte ens solen upp. En perfekt ursäkt för att ha en extra ljushögtid.

Tyskland mörker. I norr är solen uppe mellan kanske åtta och fyra. Ju längre söderut i landet man kommer desto ljusare blir det. Om man stannar upp i Ludwigsburg så kan man se solen gå upp strax efter sju på morgonen. Sedan blir det inte mörkt förren vid kanske fem på kvällen. Det finns liksom inte samma behov av en ljushögtid här. Men det är bara en tanke. Kanske finns det en riktig, officiell anledning.

Nu är klockan fyra på eftermiddagen, enligt sången, årets mörkaste dag, och solen är fortfarande uppe och har inga tankar på att försvinna ännu på ett tag.  

Ingen Luciabild, men istället en mysig pussbild.

Frida