Solen har skinit nästan hela dagen idag så jag bestämmde mig för att ta en liten joggingrunda. Alldeles lagom lång och i lagom tempo. Till och med upp för brantaste backen sprang jag. (Jag kunde ju inte bara börja gå halvvägs upp i backen när jag sprungit förbi några gående, nej, full fart!). Nu måste jag repetera och försöka träna in de sista av engelskaglosorna jag har förhör på imorgon. Har tränat på de aktuella glosorna i närmare två veckor nu, kommer bli så ledsen om jag inte klarar förhöret. Så för att försäkra mig försöker jag nöta in även de svåraste och omöjligaste nu. 

Frida

06.25: Väckarklockan ringer

06.31: Jag går upp och tar på mig leggins, kjol, kofta och halsduk

06.45: Frukost tillsammans med värdbror

07.06: Promenad till bussen

07.32: En fullproppad buss anländer till Lgb Zob (Ludwigsburg tåg- och busstation) 

07.45: Dagens första lektion börjar. Bild

08.20: Självprorträtt skissas och någon som är lite lik mig tittar tillbaka från pappret. 

09.28: Hänger i uppehållsrummet tillsammans med folk från olika kurser

09.18: Defintitonen av tacos diskuteras på spanskalektionen

10.15: Blir insläppta på ekomonilektionen. Alla är spända och nyfikna, för vi ska spela spel

10:47: Bidrar genom att lösa en uppgift i spelet

13.00: Lunch i Mensa, pasta med grönsaker och sås

13.44: Går till gympan

14.07: Lektionen börjar

14.13: Pip! *Springa* Pip! *Springa* Pip! *Springa* Pip! *Springa* Pip! *Springa* Pip! *Springa* Shuttelruntest

14.50: Basketlag delas in och vi spelar basket till lektionens slut

15.25: Vi får sluta tidigare och jag går tillbaka till skolan och väntar på värdmamma

16.45: Jag duschar och tar sen på mig min illrosa onepece. 

17.50: Abendbrot, allstå kvällsmat i form av mackor

18:57: Får hjälp av värmamma med morgondagens matteläxa 

19.13: Börjar skriva blogginlägg

19.40: Färdig!

Frida

Idag har jag varit på bio och sett Schlussmacher. En tysk film som handlar om en kille, Paul, som jobbar med att göra slut mellan människor. Genom sitt jobb lär han känna Toto som blivit lämnad av sin flickvänn och utser sig själv till Pauls chaufför. Tillsammans åker de genom Tyskland för att skilja människor. Det hela slutar med att Toto och Paul störtar ner från en bro med bilen och Toto hamnar på sjukhus. Och sen kommer Totos flickvänn och så lever de lyckliga i alla sina dagar. Jag tyckte filmen var ganska rolig ibland, men mest överdriven. Det känns som det räcker med att ha sett den en gång. Här är trailern:

Men nu ska jag så smått börja gå och lägga mig, för jag börjar skolan imorgon vid kvart i åtta och slutar inte förrän halv fyra. 

Jag delar med mig av ramsan som jag sa så gott som varje kväll hos första familjen.

Guten Nacht, Hyvää yöta, Sov gott!

Frida

Jag ville bara tacka mormor, morfar, gamlamormor, Inger, Pelle, Patrik, Siri, Inga och Åke för klockan jag precis köpt i julklapp från er! 

Jag är asnöjd!

Frida

Ibland lyckas jag överhuvud taget inte alls med att matcha kläder och färger. Detta märkte jag dock när jag just kommit till skolan och då var det lite sent att byta. Dagens outfit bestod av svarta leggins och svart tröja en orangeröd kjol. Så långt var det ju helt okej. Men sedan hade jag ju även klarröd jacka och vinröd väska. Lite för mycket av det goda helt enkelt. Till råga på allt hade jag på mig rosa strumpor också. De täcktes som tur var av skorna som inte var röda. 

Frida

Nu sitter jag då här i mitt nya hem. Väskorna är uppackade. Himmla mycket grejs jag har! En hel hylla med skolböcker, eftersom jag har kvar mina gamla skolböcker från 10an också. Och massa svarta strumbyxor märkte jag att jag har, men det jämnar väl ut sig, eftersom jag bara har 2 par jeans. Vi åkte hit med gamla familjen vid 10 och åt frukost tillsammans. På tal om frukost måste det införas Brezel på svenska bagerier. Det är ju mums. Tänk innehållet från en fralla och istället för vanlig hårt skal är skalet (eller säger man stekskorpan? Nej, det låter fel, men ni fattar vad jag menar!) lite mjukt och smakar salta pinnar. Och alltsammans format som en stor kringla. Efter frukosten blev det lite tårar i samband med hejdå till första familjen. Jag vet ju att jag kommer träffa de fler gånger, men det är något med mig och säga "hejdå" som jag har lite svårt för. Men jag försöker tänka lite såhär: Om man inte säger hejdå kan man ju inte uppleva glädjen när man träffas igen. När första familjen åkt hem började jag packa upp. Lättare sagt än gjort. Jag visste inte riktigt var jag skulle börja. Det blev att jag rev upp allting på sängen, vilket resulterade i att jag var tvungen att vika om alla kläder innan jag stoppade in dem i garderoben. När jag var någorlunda färdig tog vi en promenad hela familjen upp på någon höjd där man såg ett snötäckt Ludwigsburg och Poppenweiler. 

Nu på kvällen inträffade något jag inte kunde tro. Jag satt (nästan) frivilligt och räknade matte tillsammas med värdamamma, som förövrigt är mattelärare. Och jag förstod lite mer vad det går ut på det här med Ebene (vet inte vad det heter på svenska). Bra va? Det ända som är lite dåligt är att det det är väldigt segt internet på mitt rum, men superbra om jag sitter precis utanför. Men det kan jag leva med. 

Frida

Tomt. Garderoben ekar. På skrivbordet ligger bara en hårborste kvar. Anslagstavlan är rensad. Massor av post-it lappar med tyska ord är borttagna från väggarna. I byrån där jag brukade ha mina skolböcker står bara Breaking Dawn på tyska kvar. Det ända som är fullt är papperskorgen och mina resväskor. Även om jag vetat om denna flytten i ungefär ett halvår och hela tiden varit medveten om att denna dagen skulle komma förr eller senare känns det som att tiden bara sprungit iväg och jag inte riktigt hunnit med. Imogon vid halv elva är vi bjudna på brunch hos den andra familjen och sen ska jag stanna där i ett halvår. Förmodligen bli nästa inlägg jag gör det första hos nya familjen.

Det låter som att jag ska flytta 100 mil bort. Så är det ju inte. Det är 40 minuters gång väg, 2 km fågelväg eller en väldigt lång nerförsbacke dit. Och jag känner redan familjen och det är ju skönt. Jag vet att jag var fruktansvärt nervös innan jag slängde min ryggsäck över axeln, gav mamma och pappa en sista kram och en sista tårfylld blick och gick genom säkerhetskontrollen på Kastrup. Det var 5 månader sedan, men ett helt annat liv. Men det är ju fortfarande samma liv och samma Frida Larsson, egentligen. Bara i ett annat land och med andra vanor och att namnet numera uttalas Frieda Laarson. Det som ska packas ner imorgon är bara några få saker. Tandborste, pyamaströja, gosedjur och den där hårborsten som alla redan vet ligger på skrivbordet. 

Frida

Jag har tre dagar kvar hos min nuvarande familj nu. Det känns lite konstigt. Men jag är övertygad om att det kommer bli lika bra i nya familjen. Jag började packa hemma i Sverige en dryg vecka innan jag åkte hit. Här har jag bara lagt ner mina gamla skolböcker i en kartong. Resten av mina saker är utspridna i mitt rum och på lite diverse platser i huset. Bland annat så ligger en receptbok bakom brödlådan. Min skolväska ligger (för tillfället) under ett bord i hallen. En mössa ligger någonstans som jag inte vet. Men jag tänker så här, när jag någon gång i dagarna packar ner alla sakerna kommer kanske min mössa fram. Och det vore kanske trevligt. Jag har annars inte så många mössor. Eller jag har 3 stycken. En med en snögubbe på, en blå med fuskpäls och så den försvundna som är ganska neutral. Jag skrev ju spanskaprov idag. Jag tyckte jag pluggat på ganska bra, men frågorna i provet mostvarade inte riktigt vad jag pluggat på, tyvärr. Borde väl egentligen träna vidare på mina engelskaglosor för på testet nästa fredag ska jag ha fler rätt än senaste glostestet i engelska. 

Frida