Fast inte till landet Lichtenstein, utan ett slott ungefär en timme från Ludwigsburg. Om jag förstått det rätt så heter det Lichtenstein för att det var stenar som lyste. Licht betyder ljus och Stein betyder sten. Och det var några stenar som man byggt slottet på som var dessa speciella stenar och på så vis blev det tillslut Lichtenstein. Men det kan vara helt fel, eftersom guiden pratade på massor av dialekt som jag inte förstod allting av. Trots det är jag stolt över mig själv. För för ett år sedan hade jag inte förstått ett endaste ord. 

Slottet är ett sagoslott ur ett annorlunda perspektiv. Det var nämligen så att det var en saga skriven om ett slott. Det slottet fanns inte på riktigt. Men det var någon människa som bestämmde sig för att bygga slottet, efter sagans beskrivningar. Tinnar och torn och massor av sol, sagolikare kan det knappast bli. 

Smultron. De första jag sett i Tyskland. Plantor har jag sett tidigare, men idag var det de första bären jag såg. De växte längs med vallgraven till slottet. 

Det är så här det ser ut i mitt huvud när jag tänker på Tyskland. Byar med vita, rödtakade hus. När man åker längs med vilken väg som helst här, susar det sådana här byar i en rusande fart förbi. Vita hus med rött tak, skogsbeklägga berg vid sidan om. I jämförelse med Sveriges vitknutade röda stugor i granskogen. Visste ni förresten att den röda färgen som vi i Sverige kallar för Faluröd, kallas "Schwedenrot" i Tyskland, översatt Sverigeröd. 

Frida

Imorse vaknade jag av att regnet smattrade mot rutan. Det regnar fortfarande. Inte direkt väder till att vara ute i. Istället började jag baka kanelbullar och sen kokade jag, värdmamma och värdbror jordgubbsmarmelad. Resultatet blev 41 bullar och kanske 16 burkar marmelad. Det var första gången jag gjorde jordgubbsmarmelad och det gick mycket lättare än jag trodde. Vi använde en stor häxliknande koppargryta till marmeladen. Det visade sig att det var hål i den och att spisen blev fint rödprickig. Det blev två olika sorter, en med syltsocker och en med något annat grejs som gjorde att det blev tjock, fast värdmamma hade nog i lite för mycket, för marmeladen i de burkarna blev lite väl fast. Gott blev det hur som helt.       

Det är klart att man måste smaka på det man gjort. 

Frida

Igår var det 300 dagar. Idag är det 10 månader jag varit här. Om mindre än en månad sitter jag hemma i Kävlinge, i köksoffan och lyssnar på melodikrysset på den alltid påslagna radion brevid diskbänken. Men innan dess ska jag vara här i Ludwigsburg och förbättra tyskan ännu mer. För det var ju faktiskt därför jag åkte hit från första början, inte för att ränka dagarna till jag åker hem. 

Frida

För 300 dagar sedan klev jag av flygplanet i Stuttgart. Dagen har firats genom att först vara i skolan. Jag hade 6 stundar. När jag kom hem bakade jag dammsugare. Sedan var jag ute och joggade. En helt vanlig dag helt enkelt. Trevligt det också. 

Dessutom har jag gått och fått lite dåligt samvete, eftersom jag bra gärna skulle vilja vara på två platser vid samma tid och samma dag. Värdsyster bli nämligen 14 år och bjudit på kalas. Det låter ju trevligt, men jag har bokat in mig på värdmosters bröllop. Jag ska försöka göra det bästa av situationen och värdsyster menade att jag kunde komma med överkroppen till henne och med benen på bröllopet. Vi får väl se hur det går med delandet av mig. Det går säkert på något sätt. 

Frida

I lördags hade vi en överraskningsfest för min värdsyster från första familjen som kom hem från USA i fredag. Hon blev överraskad och fattade till en början ingenting. Jag var ju med på hennes hejdå-fest i början på september också. Då satt jag med och grämde mig över att jag visserligen förstod alla ord som sades, men inte sammanhanget. Än mindre kunde jag formulera en mening som hörde hemma i sammanhanget. Om jag mot all förmodan lyckades, märkte jag att de andra redan börjat prata om något annat och jag hade ingen chans. I lördags var det helt annorlunda. Jag pratade på en massa, men samma människor som jag knappt förstått för 10 månader sedan. Jag blev så lycklig när jag själv förstod hur mycket jag lärt mig under det gångna året. I samma veva förstod jag att, att värdsyster kommit hem, betyder att mitt år snart är slut.

Frida

Igår var det midsommarafton. Jag var i skolan i fyra stundar. Det var väl helt okej. Efter skolan cyklade jag till ett Berg/kulle i närheten, där min värdbror firade sin sjätte födelsedag. Det var Alientema. Jag hade bakat aliencakepops till han och hans kompisar. De hade 3 ben och 3 ögon vardera. Cakepopsen altså, inte kompisarna. På kvällen firade jag en kompis femtonårsdag tillsammans med några vänner. Jag hade med jordgubbar i pressent till henne. Hon blev glad. 

Denna tårtan bakade jag i förra veckan för att muntra upp mig själv efter en dålig dag i skolan. Den var god. Och jag tänkte att mer midsommrigt än jordgubbstårta kan det knappast bli. 

Frida

Idag har jag bakat Aliencakepops till värdbrors 6års kalas imorgon. Min tanke var att de skulle se riktigt profsiga ut, men det ser mer ut som gröna treögda bläckfiskar. Nåja, förhoppningsvis är de goda. 

Imorgon är det midsommarafton. Vädret här har redan börjat förbereda sig på äkta midsommarväder med grå himmel och lite lagom med mullrande. Som jag har förstått det firas inte midsommar här. Imorgon ska jag och några vänner ha filmkväll och då får jag se till att äta en jordgubbe och få oss att dansa små grodorna eller möjligen mormors lilla kråka, som i IKEA-reklamen. 

Glad Midsommar!

Frida

• Man svettas som en gris av att cykla 20 minuter uppförsbacke i >25 graders hetta till skolan.

Frida