I helgen var jag på min värdmosters bröllop. Det ägde rum vid Bodensjön i södraste delen av Tyskland. Det var fint och värdmoster strålade hela tiden under de två dagar som bröllopet var. Det är nämligen så att den kyrkliga vigslen inte räknas mer än symboliskt här i Tyskland. Istället är det den borgerliga vigseln som är den juridiskt viktiga. På så vis blev det bröllop i dagarna två. Trevligt värre! Det enda som inte var så fantastiskt är att det samtidigt blev sista gången under mitt utbytesår som jag såg släkten på värdmammas sida. Tråkigt men sant, men bröllopet blev ett fint avsked från släkten. Dessutom fick jag ett nytt, tyskt namn som användes vid bordsplaceringen på bröllopet, Frieda Lemberg.

Nu är jag precis hemkommen från en joggingrunda som fick svetten att rinna längs med ryggen, tinningarna och vaderna. Mindre mysigt, men så blir detnär vädret är alldeles underbart soligt och somrigt. Även om min hjärna har lite svårt att förstå att det är sommar när det inte är sommarlov. 

Jag har funderat på om jag ska skriva på tyska någon gång innan jag åker till Sverige. För tyska kan jag ju, så det borde ju inte vara några problem. Så imorgon ska jag skriva på tyska. Ich freue mich drauf!

Frida

Idag har det regnat hela dagen. I skolan lämnade jag tillbaka alla mina böcker. På gympan hade vi betygsättning i hopprep. Jag hoppade 85 hopp vilket resulterade i 11 punkter, vilket motsvarar någonstans mellan ett C och B tror jag. När jag kom hem bakade jag hallongrottor som blev mindre fina och hallonmakroner som blev jättefina. Nu i kväll skypade jag med mormor ända till min dator dog. 

Frida

Så går det när man bytar klass och envisas med att ha lektioner med fem olika årgångar. En hel back full med skolbäcker. Jag har kanske använt 5 av de aktivt under det senaste året. Nåja, imorgon ska de lämnas tillbaka till skolan. Fast innan dess måste jag gå och leta reda på ytterliggare två böcker som jag har liggandes i lektionssalar. Min ekonomibok är i sal N204 och geografiboken är i N111. Som tur är kan jag åka bil med värdmamma till skolan imrgon. På cykeln skulle jag nog ha lite problem. 

Frida

Fast inte till landet Lichtenstein, utan ett slott ungefär en timme från Ludwigsburg. Om jag förstått det rätt så heter det Lichtenstein för att det var stenar som lyste. Licht betyder ljus och Stein betyder sten. Och det var några stenar som man byggt slottet på som var dessa speciella stenar och på så vis blev det tillslut Lichtenstein. Men det kan vara helt fel, eftersom guiden pratade på massor av dialekt som jag inte förstod allting av. Trots det är jag stolt över mig själv. För för ett år sedan hade jag inte förstått ett endaste ord. 

Slottet är ett sagoslott ur ett annorlunda perspektiv. Det var nämligen så att det var en saga skriven om ett slott. Det slottet fanns inte på riktigt. Men det var någon människa som bestämmde sig för att bygga slottet, efter sagans beskrivningar. Tinnar och torn och massor av sol, sagolikare kan det knappast bli. 

Smultron. De första jag sett i Tyskland. Plantor har jag sett tidigare, men idag var det de första bären jag såg. De växte längs med vallgraven till slottet. 

Det är så här det ser ut i mitt huvud när jag tänker på Tyskland. Byar med vita, rödtakade hus. När man åker längs med vilken väg som helst här, susar det sådana här byar i en rusande fart förbi. Vita hus med rött tak, skogsbeklägga berg vid sidan om. I jämförelse med Sveriges vitknutade röda stugor i granskogen. Visste ni förresten att den röda färgen som vi i Sverige kallar för Faluröd, kallas "Schwedenrot" i Tyskland, översatt Sverigeröd. 

Frida

Imorse vaknade jag av att regnet smattrade mot rutan. Det regnar fortfarande. Inte direkt väder till att vara ute i. Istället började jag baka kanelbullar och sen kokade jag, värdmamma och värdbror jordgubbsmarmelad. Resultatet blev 41 bullar och kanske 16 burkar marmelad. Det var första gången jag gjorde jordgubbsmarmelad och det gick mycket lättare än jag trodde. Vi använde en stor häxliknande koppargryta till marmeladen. Det visade sig att det var hål i den och att spisen blev fint rödprickig. Det blev två olika sorter, en med syltsocker och en med något annat grejs som gjorde att det blev tjock, fast värdmamma hade nog i lite för mycket, för marmeladen i de burkarna blev lite väl fast. Gott blev det hur som helt.       

Det är klart att man måste smaka på det man gjort. 

Frida

Igår var det 300 dagar. Idag är det 10 månader jag varit här. Om mindre än en månad sitter jag hemma i Kävlinge, i köksoffan och lyssnar på melodikrysset på den alltid påslagna radion brevid diskbänken. Men innan dess ska jag vara här i Ludwigsburg och förbättra tyskan ännu mer. För det var ju faktiskt därför jag åkte hit från första början, inte för att ränka dagarna till jag åker hem. 

Frida

För 300 dagar sedan klev jag av flygplanet i Stuttgart. Dagen har firats genom att först vara i skolan. Jag hade 6 stundar. När jag kom hem bakade jag dammsugare. Sedan var jag ute och joggade. En helt vanlig dag helt enkelt. Trevligt det också. 

Dessutom har jag gått och fått lite dåligt samvete, eftersom jag bra gärna skulle vilja vara på två platser vid samma tid och samma dag. Värdsyster bli nämligen 14 år och bjudit på kalas. Det låter ju trevligt, men jag har bokat in mig på värdmosters bröllop. Jag ska försöka göra det bästa av situationen och värdsyster menade att jag kunde komma med överkroppen till henne och med benen på bröllopet. Vi får väl se hur det går med delandet av mig. Det går säkert på något sätt. 

Frida

I lördags hade vi en överraskningsfest för min värdsyster från första familjen som kom hem från USA i fredag. Hon blev överraskad och fattade till en början ingenting. Jag var ju med på hennes hejdå-fest i början på september också. Då satt jag med och grämde mig över att jag visserligen förstod alla ord som sades, men inte sammanhanget. Än mindre kunde jag formulera en mening som hörde hemma i sammanhanget. Om jag mot all förmodan lyckades, märkte jag att de andra redan börjat prata om något annat och jag hade ingen chans. I lördags var det helt annorlunda. Jag pratade på en massa, men samma människor som jag knappt förstått för 10 månader sedan. Jag blev så lycklig när jag själv förstod hur mycket jag lärt mig under det gångna året. I samma veva förstod jag att, att värdsyster kommit hem, betyder att mitt år snart är slut.

Frida