I helgen var jag på min värdmosters bröllop. Det ägde rum vid Bodensjön i södraste delen av Tyskland. Det var fint och värdmoster strålade hela tiden under de två dagar som bröllopet var. Det är nämligen så att den kyrkliga vigslen inte räknas mer än symboliskt här i Tyskland. Istället är det den borgerliga vigseln som är den juridiskt viktiga. På så vis blev det bröllop i dagarna två. Trevligt värre! Det enda som inte var så fantastiskt är att det samtidigt blev sista gången under mitt utbytesår som jag såg släkten på värdmammas sida. Tråkigt men sant, men bröllopet blev ett fint avsked från släkten. Dessutom fick jag ett nytt, tyskt namn som användes vid bordsplaceringen på bröllopet, Frieda Lemberg.

Nu är jag precis hemkommen från en joggingrunda som fick svetten att rinna längs med ryggen, tinningarna och vaderna. Mindre mysigt, men så blir detnär vädret är alldeles underbart soligt och somrigt. Även om min hjärna har lite svårt att förstå att det är sommar när det inte är sommarlov. 

Jag har funderat på om jag ska skriva på tyska någon gång innan jag åker till Sverige. För tyska kan jag ju, så det borde ju inte vara några problem. Så imorgon ska jag skriva på tyska. Ich freue mich drauf!

Frida