Gårdagen tillbringades i en klättersele och orange hjälm på 4-10 meters höjd. Det var skoj. Fast jag märker i armhålsmuskulaturen (finns det ens något som heter så?) att jag inte gjort något liknadnde på länge. Det gör det samma. Kul var det iallafall. 

Nu ska jag försöka mig på ett seriöst försök till att påbörja det som ska bli min presentation om Sverige. Den sjätte juni ska jag prata inför min tyskaklass om Sverige och det känns som att jag står utan idéer. Men om jag försöker komma på något så blir det säkert bra i slutändan. Dessutom har jag mer än en månad på mig. 

Frida

Jag är inne på slutspurten av mitt påsklov. I söndags hade jag födelsedag. Eftersom Sofia kom med tåg från Sverige till Stuttgart åkte jag och värdpappa sent på kvällen den trettionde mars dit för att hämta henne. Lagom till tolvslaget var vi hemma och firade lite redan då.

Tydligen så blir man inte väckt av sång som man brukar bli hemma hos mig i Sverige i min värdfamilj. Istället gick jag och Sofia ner till köket och där möttes jag av familjen som sjöng en födelsedagssång som börjar något i stil med ”viel glück und viel segen”. Sen blev det dunderfrukost och jag fick en fin och rolig dikt av värdpappa som handlade om för någon vecka sedan när jag försökte rimma på en tyskauppgift och vi kom fram till att det inte finns något som rimmar på Frida på tyska. Det hela slutade iallfall med att det vore bättre ifall jag hette Elise, för jag fick en resa till Paris. Av mamma, pappa, Viktor, mormor, morfar, gamlamormor och Sofia fick jag en massa fina saker. Efter frukosten kom min gamla värdfamilj för att säga grattis. Jag hade bjudit in några vänner på kakkalas och jag är rädd att det blev alldeles för många kakor. Men gott var det iallfall. Som det ser ut nu har jag överhuvudtaget ingen anledning till att INTE åka till Stuttgart och Wasen, eftersom jag fick en Dirndl. Gissa om jag blev överlycklig! Dessutom fick jag massor av nagellack, en mössa och annat smått och gott.

Innan Sofia åkte hem igår hann vi med att turista i både Ludwigsburg och Stuttgart. Trevliga dagar helt enkelt.

Frida

Igår lärde jag mig något nytt. Eftersom jag väldigt lycklig gick runt och pratade om att det snart var lov "Bald ist es Ferien". Sen fick jag reda på att det minsann heter "Bald sind es Ferien". Eftersom Ferien (lov) tydligen är plural. Och då ska man använda formen sie sind istället för es ist. Att tänka tillbaka på vilka svårigheter det skapade för bara ett år sedan är skrämmande. Men nu har jag lärt mig ordentligt och det ska ju vara såhär såklart:

Verbet sein=vara

ich bin

du bist

er/es/sie ist

wir sind

ihr seit

Sie/sie sind

Visst är det inte svårt, åtminstone inte när man kan det. Dock gjorde jag ett annat lite kul fel idag, bara för att jag tänkte för mycket. Jag sa något i stil med att min mamma inte svarat idag när jag ringde henne och då blev det angewortet istället för geantwortet. För vissa verb, är delbara och i dåtid i tyska blir det först den delbara delen av ordet och sen ge och sen stammen av ordet. Typ börja som heter anfangen ich habe angefangen. Men svara som heter antworten blir ich habe geantwortet trots att man skulle kunna tro att båda är delbara för att de börjar med an. Jag förstår verkligen om det låter komplicerat, men det är det inte när man lärt sig.

Som sagt har jag påsklov nu och det kommer bjuda på en massa kul som jag ser fram emot. Min första eftermiddag av lovet ägnades åt en härlig promenad i solen. Jag ville springa, men kom fram till att det var för kallt och jobbigt. Om man ser det från den ljusa sidan så fick jag ju vara ute i solen mycket längre när jag gick än om jag skulle sprungit och det är ju bra.

Frida

Frida

Jag har egentligen nästan bara mig själv att skylla att jag vaknade klockan 8 i morse. Det blir lätt så om man glömt stänga dörren ordentligt och det bor en femåring i huset. Vid halv 12 åkte jag in till stan för att fika med Josefine från min gamla klass. Det var riktigt trevligt och vi pratade bort en och en halv timme på av som kändes som en kvart. På eftermiddagen åkte jag med värdbror och värdpappa till Experimenta, ett museum, kan man säga, som inriktar sig på naturvetenskap. Mycket att titta på och greja med. Det var dessutom en hel våning med bara olika språkexperiment, ni kan ju gissa var jag stannade länge... Hur som helst var det skoj. Dessutom har jag varit tysk idag, när det gäller maten. Både sauerkraut och Maultaschen. Sauerkraut säger ju säg självt, surkål. Inte min favorit i det tyska köket, men helt klart ätbart. Sedan Maultaschen det är en grön gegga (tror det är spenat) inrullat i pastadeg. Det gillade jag inte så mycket första gången jag åt det, men man lär sig liksom att gilla det. Och som pricken över i:et åt jag Brezel till frukost.   

Fikabild

Frida

06.25: Väckarklockan ringer

06.31: Jag går upp och tar på mig leggins, kjol, kofta och halsduk

06.45: Frukost tillsammans med värdbror

07.06: Promenad till bussen

07.32: En fullproppad buss anländer till Lgb Zob (Ludwigsburg tåg- och busstation) 

07.45: Dagens första lektion börjar. Bild

08.20: Självprorträtt skissas och någon som är lite lik mig tittar tillbaka från pappret. 

09.28: Hänger i uppehållsrummet tillsammans med folk från olika kurser

09.18: Defintitonen av tacos diskuteras på spanskalektionen

10.15: Blir insläppta på ekomonilektionen. Alla är spända och nyfikna, för vi ska spela spel

10:47: Bidrar genom att lösa en uppgift i spelet

13.00: Lunch i Mensa, pasta med grönsaker och sås

13.44: Går till gympan

14.07: Lektionen börjar

14.13: Pip! *Springa* Pip! *Springa* Pip! *Springa* Pip! *Springa* Pip! *Springa* Pip! *Springa* Shuttelruntest

14.50: Basketlag delas in och vi spelar basket till lektionens slut

15.25: Vi får sluta tidigare och jag går tillbaka till skolan och väntar på värdmamma

16.45: Jag duschar och tar sen på mig min illrosa onepece. 

17.50: Abendbrot, allstå kvällsmat i form av mackor

18:57: Får hjälp av värmamma med morgondagens matteläxa 

19.13: Börjar skriva blogginlägg

19.40: Färdig!

Frida

Nu sitter jag då här i mitt nya hem. Väskorna är uppackade. Himmla mycket grejs jag har! En hel hylla med skolböcker, eftersom jag har kvar mina gamla skolböcker från 10an också. Och massa svarta strumbyxor märkte jag att jag har, men det jämnar väl ut sig, eftersom jag bara har 2 par jeans. Vi åkte hit med gamla familjen vid 10 och åt frukost tillsammans. På tal om frukost måste det införas Brezel på svenska bagerier. Det är ju mums. Tänk innehållet från en fralla och istället för vanlig hårt skal är skalet (eller säger man stekskorpan? Nej, det låter fel, men ni fattar vad jag menar!) lite mjukt och smakar salta pinnar. Och alltsammans format som en stor kringla. Efter frukosten blev det lite tårar i samband med hejdå till första familjen. Jag vet ju att jag kommer träffa de fler gånger, men det är något med mig och säga "hejdå" som jag har lite svårt för. Men jag försöker tänka lite såhär: Om man inte säger hejdå kan man ju inte uppleva glädjen när man träffas igen. När första familjen åkt hem började jag packa upp. Lättare sagt än gjort. Jag visste inte riktigt var jag skulle börja. Det blev att jag rev upp allting på sängen, vilket resulterade i att jag var tvungen att vika om alla kläder innan jag stoppade in dem i garderoben. När jag var någorlunda färdig tog vi en promenad hela familjen upp på någon höjd där man såg ett snötäckt Ludwigsburg och Poppenweiler. 

Nu på kvällen inträffade något jag inte kunde tro. Jag satt (nästan) frivilligt och räknade matte tillsammas med värdamamma, som förövrigt är mattelärare. Och jag förstod lite mer vad det går ut på det här med Ebene (vet inte vad det heter på svenska). Bra va? Det ända som är lite dåligt är att det det är väldigt segt internet på mitt rum, men superbra om jag sitter precis utanför. Men det kan jag leva med. 

Frida

Tomt. Garderoben ekar. På skrivbordet ligger bara en hårborste kvar. Anslagstavlan är rensad. Massor av post-it lappar med tyska ord är borttagna från väggarna. I byrån där jag brukade ha mina skolböcker står bara Breaking Dawn på tyska kvar. Det ända som är fullt är papperskorgen och mina resväskor. Även om jag vetat om denna flytten i ungefär ett halvår och hela tiden varit medveten om att denna dagen skulle komma förr eller senare känns det som att tiden bara sprungit iväg och jag inte riktigt hunnit med. Imogon vid halv elva är vi bjudna på brunch hos den andra familjen och sen ska jag stanna där i ett halvår. Förmodligen bli nästa inlägg jag gör det första hos nya familjen.

Det låter som att jag ska flytta 100 mil bort. Så är det ju inte. Det är 40 minuters gång väg, 2 km fågelväg eller en väldigt lång nerförsbacke dit. Och jag känner redan familjen och det är ju skönt. Jag vet att jag var fruktansvärt nervös innan jag slängde min ryggsäck över axeln, gav mamma och pappa en sista kram och en sista tårfylld blick och gick genom säkerhetskontrollen på Kastrup. Det var 5 månader sedan, men ett helt annat liv. Men det är ju fortfarande samma liv och samma Frida Larsson, egentligen. Bara i ett annat land och med andra vanor och att namnet numera uttalas Frieda Laarson. Det som ska packas ner imorgon är bara några få saker. Tandborste, pyamaströja, gosedjur och den där hårborsten som alla redan vet ligger på skrivbordet. 

Frida