Allt som i början av mitt utbytesår kändes ovant och konstigt har blivit helt normalt nu. Så normalt att jag tycker det känns onödigt att blogga om det eftersom det är vardagligt och tråkigt. När jag sedan tänkte efter kom jag på att det som numera är normalt för mig här i Ludwigsburg är helt annorlunda mot Kävlinge och Sverige. Bara mattraditionerna är i mitt tycke helt skilda från varandra. För här äter man mat en gång mitt på dagen någon gång mellan ett och två. På kvällen äter man en macka eller sallad, det heter vesper och verbet är vespern. Fast det uttalas feschpa och feschparn. Något som också är annorlunda i matväg är att vin säljs i mataffären.

När jag var på väg hem från Kassel där jag var för några helger sedan, såg jag två bilar från Sverige på motorvägen. Då lade jag märke till hur tom en svensk nummerskyllt ser ut i jämförelse med en tysk. Jag menar en svensk har tre bokstäver och tre siffror. En tysk har först en, två eller tre bokstäver som symboliserar var bilen bor, eller rättare sagt var ägaren till bilen bor. Tillexempel Berlin har B, Stuttgart har S och Ludwigsburg har LB. Sedan kommer en eller två slumpmässiga bokstäver som följs av tre eller fyra siffror.

Nu ska jag förhoppningsvis ta mig i kragen och skriva vidare på min sverigepresentation. Det har funkar ganska bra och jag har fått ihop en massa intressanta saker. Det enda som är mindre bra är att det inte hänger ihop lika bra som jag vill. Jag får klura lite till så kan jag nog få ihop något riktigt bra. Så bra att tyskarna blir stumma av förundran över min retoriska skicklighet. Eller, drömma kan jag ju.

Frida