Tomt. Garderoben ekar. På skrivbordet ligger bara en hårborste kvar. Anslagstavlan är rensad. Massor av post-it lappar med tyska ord är borttagna från väggarna. I byrån där jag brukade ha mina skolböcker står bara Breaking Dawn på tyska kvar. Det ända som är fullt är papperskorgen och mina resväskor. Även om jag vetat om denna flytten i ungefär ett halvår och hela tiden varit medveten om att denna dagen skulle komma förr eller senare känns det som att tiden bara sprungit iväg och jag inte riktigt hunnit med. Imogon vid halv elva är vi bjudna på brunch hos den andra familjen och sen ska jag stanna där i ett halvår. Förmodligen bli nästa inlägg jag gör det första hos nya familjen.

Det låter som att jag ska flytta 100 mil bort. Så är det ju inte. Det är 40 minuters gång väg, 2 km fågelväg eller en väldigt lång nerförsbacke dit. Och jag känner redan familjen och det är ju skönt. Jag vet att jag var fruktansvärt nervös innan jag slängde min ryggsäck över axeln, gav mamma och pappa en sista kram och en sista tårfylld blick och gick genom säkerhetskontrollen på Kastrup. Det var 5 månader sedan, men ett helt annat liv. Men det är ju fortfarande samma liv och samma Frida Larsson, egentligen. Bara i ett annat land och med andra vanor och att namnet numera uttalas Frieda Laarson. Det som ska packas ner imorgon är bara några få saker. Tandborste, pyamaströja, gosedjur och den där hårborsten som alla redan vet ligger på skrivbordet. 

Frida

Gott nytt år! Eller ja, inte en så jättebra start så här 3 dagar in på det nya året.

Nyår firade jag i Altenstadt tillsammans med värdsyster och värdkusiner. Trevligt, men kallt. Ni förstår, på rummet fär jag skulle sova var inte elementet igång. Det upptäckte jag först ett par timmar in på 2013, när jag skulle gå och lägga mig. Åtgärderna jag gjorde var att skruva upp elementet, ta på mig randiga tights, ylletröja, pälsmössa och krypa ner under täcket och försöka sova. Det lyckades ganska bra.

Idag började jag dagen vid 11 genom att äta frukost och sen gå en promenad här i Hoehneck, stadsdelen där jag bor en knapp månad till. När jag kom hem lyckades jag trilla i trappan och sen bli lite kräkig. Som tur är har min kära värdsyster tagit hand om mig och bäddat ner mig i soffan med en kopp Kamillentee bredvid. Men vi får väl se det positivt och glädja oss åt lårkakan trapptrillningen efterlämnade. Om vi har riktig tur blir den både blå, lila, grön och gul.

Frida

Det var en gång en åsna. Den ville till Bremen för att bli stadsmusiker. På vägen träffade den en hund, en katt och en tupp som inte hade något bättre för sig, utan beslöt sig också för att bli stadsmusikanter i Bremen. På vägen skulle de övernatta i skogen men hittade istället ett trevligt hus med rövare i. De skrämde bort rövarna och eftersom djuren trivdes så bra i huset beslöt de sig för att stanna där och leva lyckliga i alla sina dagar.

Som sagt var jag i Bremen de senaste dagarna. Man kan säga att hela stan är mer eller mindre präglad av den ovannämnda sagan. Jag var där med min andra värdfamilj som jag ska flytta in hos om en knapp månad. Jag lärde känna familjen bättre och är övertygad om att jag kommer få det lika bra där som här.

Stadsmusikanterna som staty i Bremen. Anledningen till att åsnans framben är så glansiga är att om man håller en hand på var och ett av frambenen får man önska sig något. Jag vet inte om man får säga (skriva) sin önskning sen. Men det är kanske dumt att chansa. 

När man är i Bremen med en Opa som varit historielärare får man reda på massa historiska saker. Denna linjen (mellan de olika gatstenstyperna) till exempel visar var gränsen mellan tyska och svenska sidan av Bremen gick en gång i tiden. Bilden är tagen från Svenska sidan. 

I den äldre delen av staden finns det många smala gator och gränder. Här står jag i den smalaste som jag hittade. 

Vet ni var min kamerasladd var? I den nedersta byrålådan under min skolväska och en Müller-påse.

Frida

Jag är hemma igen efter en helg i Villingen. Dick fick jag med mig lite för mycket träningsvärk hem. Det hör väl till när man är första gången i ett stall på över 3 månader. Mocka, fodra, borsta och rida. Visste ni att det finns muskler i ryggen som man tydligen använder i ridning? Det var fint att hästa igen. Jag märke hur mycket jag saknat allting. En varm mule mot min kind. Två håriga läppar undersöker mina jackfickor. Ljudet när skorna klafsar i skit. Det sistnämnda har jag kanske saknat lite mindre...

Imorgon är det julafton och jag passar på att önska Drottingen grattis på födelsedagen.

Frida

(Bilden har inget med texten att göra)

Det har inte blivit tid till att skriva här på några dagar. Det har hänt ganska mycket. Jag har varit i Kassel, det har blivit december, tågförseningar, första advent, adventskalendrar och snö.

Var ska vi börja? Innan jag hämtade ner min dator (sitter i köket nu) hade jag massa grejs jag skulle skriva om, men nu har jag på något mystiskt sätt glömt bort allting.

Det har ju blivit december, ifall någon missat det. I Tyskland är hela adventskalenderkulturen mycket större än i Sverige (i familjen Larsson i Kävlinge). När jag kom hem från Kassel var nästan hela huset julpyntat och i köket hängde massor av adventskalendrar. 2 med sötsaker (låter knas på svenska, Süßigkeiten på tyska), som jag och värdsyster får öppna varannan dag från. Och en med små presenter. Idag i skolan fick jag ytterliggare en chokladkalender från min andra värdmamma och så har jag den svenska pepparkaksfärgade radio-tv kalendern också.

Jag kanske ska berätta om varför jag skriver Kassel ”hela tiden”. Kassel är en stad som ligger ca 4 timmar med tåg norr om Ludwigsburg. Där bor värdpappas syster och det var där jag hälsade på under helgen. Jag var på skolkonsert, där värdkusin sjöng, julmarknad och på promenad i slottsparken. Allt med lite lagom mycket snö i luften.     

Något som var väldigt bra idag i skolan var att jag troligt vis varit på mitt livs sista kemilektion. Lyckan är total!

Frida

Jag har haft lov men ingen tid att uppdatera bloggen. Jag har haft fullt upp på annat håll. Som sagt var ju min svenska familj på besök sen i söndags. De åkte precis hemåt igen. Vi har hittat på en massa medan de varit här. Inte för att det är min svenska familjs stil att hitta på saker. Vi är mer av ”sittahemmaochintegöranågotallsbaratadetlugnt

” typen. På så sätt är det bra att jag hamnat i en aktiv familj här i Ludwigsburg. På tisdagen åkte vi, jag, mamma, Viktor, pappa, värdsyster och värdammama till en Outlet i Metzingen. Det är så typiskt mig att inte vara på shoppinghumör när jag har chans att shoppa hur mycket jag vill. För min del blev det 2 par strumpbyxor (har slängt ett par söndriga tights) och en bikini (såhär lagom till att badsesången är slut).

På onsdagen var jag med svenska familjen på Mercedes Benz och Porsche museerna i Stuttgart. Trots mitt bristande intresse för bilar tyckte jag att det var riktigt intressant på Mercedesmuseumet. Porsche tyckte jag var mindre intressant, eftersom det bara visades bilar och olika modeller från de olika sorterna (eller vad man säger). Jag antar att pappa visade nog med intresse för oss alla fyra där. På båda museerna hade vi så kallad audioguide. Det betyder att man får en klump som ser ut som en bärbar kasettbandspelare och ett par hörlurar. Sedan väljer man själv vad som man ska få information om genom att slå in olika sifferkombinationer på klumpen. När vi körde hem var det bilköer utan dess like. Mindre roligt.

Torsdagens största händelse var att jag och pappa tog en lång promenad genom Favoritepark, till Schloss Montrepos och sen till Blühendes Barock. Mycket trevligt.

Igår åkte vi till Frankrike och Alsace allihopa. Första stoppet blev på ett koncentrationsläger beläget uppe på ett berg. Det var första gången jag var på ett sånt. På det hade det ”bara” varit ca 55 000 ”fångar”. Det är inte så många om man jämför med Auschwitz där det var 1-1,5 miljoner! Efter det blev det lite roligare/mindre ledsamma aktiviteter i form av Pflamkuchen till lunch och sen vinprovning och promenad genom en jättemysig liten stad med massor av små affärer med kakformar och annat som kan vara bra att ha.

Frida

Fredag: Jag och Joline åkte till flygplatsen kvart i fem på morgonen och tog flyget till Berlin. När vi kom fram till Berlin köpte vi tåg/bussbiljetter för 3 dygn, lite krångel men tillslut gick det. Sen åkte vi till Hauptbahnhof och väntade på Fanny, åt glass och väntade på Emma. Någon timme senare begav vi oss till Nordiska Ambasaden för att möta Karin. Vi gick och åt på en indisk restaurang alla åtta. Där fick alla berätta om hur deras tid i Tyskland varit hitintills. Det var kul att höra att alla hade det bra.

Lördag: Dagen var menad till att turista i Berlin och se diverse sevärdheter, så som muren och Brandenburger Tor. Det blev även en tur till Alexa och KaDeWe. Båda är stora shopingcenter, men i helt olika prisklasser. På Alexa finns de vanliga kedjorna och normala priser. På KaDeWe tippar jag att snittpriset på en klänning är 1500 €, 15 000 svenska kronor. Jag, Petra, Emma och Anne-Laila åt på pizza på en restaurang vid Alexanderplats. På kvällen gick vi, jag, Petra, Anne-Laila, Fanny, Joline och Mathilda och åt sushi. Innan har jag inte varit så förtjust i det men i lördags kväll tyckte jag det var riktigt gott. Efter som det var tid för tidsomställning på natten roade jag och Petra oss med att titta på tidsomställningen, dvs stanna uppe till klockan 2.59 för att se när klockan på mobilen slog om till 2.00

Söndag: Petra och Mathilda skulle åka hem relativt tidigt på morgonen så vi åkte allihopa till Hauptbahnhof för att vinka av dem. Vi fikade även på Dunkin Donuts. När vi vinkat av Petra och Mathilda gick vi till Riksdagen för att ta lite bilder och njuta i solen. Sen bestämmde vi oss för att turista lite till i Berlin och vi hamnade på en gata där det när på bara fanns turistaffärer. Vi var även på ett museum om DDR och på en konstutställning. På eftermiddagen/kvällen åkte vi hem till Karin där vi drack te och fick berättat för oss hur illa det varit med några deltagare några år tidigare. Det blev även filmtittning, på engelska för ovanlighetens skull. Fanny skulle åka hem vid 21 så jag och Joline följde henne till flygplatsen. Det tyckte jag var bra eftersom då kunde jag memorera vägen till morgondagen. Jag och Joline sov över hos Karin.

Måndag: Mitt alarm ringde vid 6 på morgonen och jag begav mig till flygplatsen för att ta flyget hem till Stuttgart/Ludwigsburg igen. Flyget blev lite försenat och vi var tvungna att ta en liten extrarunda i luften innan vi kunde landa i Stuttgart. Där mötte min Svenska familj mig och jag fällde ännu några glädjetårar. På kvällen var vi inbjudna till min andra värdfamilj och jag må säga att det var aningen annorlunda att se alla mina 3 föräldrarpar på samma gång. Helgen i Berlin var bra, men jag är tröttare än jag önskat. Tur att det är HÖSTLOV iallafall!

Fanny, jag, Joline, Mathilda, Emma, Petra och Anne-Lejla framför Branderburger Tor

Nu kan man gå fram och tillbaka mellan väst och öst om man vill

Men en gång såg det ut såhär. Igenmurat och omöjligt att passera. 

Alexa

Dunkin Donuts

Riksdagen

Frida

Jag orkar inte skriva om Berlin just nu och idag. Jag lovar att göra det i veckan, tror jag. Berlin var iallafall bra.

Frida