Igår lyckades jag åter igen klanta till det bara för att jag inte kollat på datorn om det var några inställda lektioner. Att det inte var engelska första lektionen visste jag. Därför tog jag cyklen och trampade upp för alla uppförsbackar och var på skolan vid halv tio. Då ser jag att min religionslektion är inställd och att jag bara har matte med min gamla klass. Det lönar sig inte att cykla hem igen och sen tillbaka till skolan. Det är för lång tid att bara sitta i skolans uppehållsrum. Jag beslutade mig för att stanna på skolan och öva inför ekonomiprovet på måndag. Efter matten cyklade jag hem till min gamla värdfamilj där även värdmormor och värdmorfar var. Vi åt sparris med pannkakor och skinka, jag målade värdmormors naglar och det var bara allmänt trevligt att vara där. 

Jag har räknat ut att jag har mindre än 100 dagar kvar i Tyskland. Det är med lite blandade kännslor. Det är ju skönt att få komma hem igen och fortsätta med mitt "normala" liv. Å andra sidan förstår jag inte hur tiden kunnat gå så fort här. Jag menar, det känns verkligen inte som att jag varit här i nästan 8 månader. 

Snart ska jag övningsköra. Vi får se hur det går. 

Frida

Jag är inne på slutspurten av mitt påsklov. I söndags hade jag födelsedag. Eftersom Sofia kom med tåg från Sverige till Stuttgart åkte jag och värdpappa sent på kvällen den trettionde mars dit för att hämta henne. Lagom till tolvslaget var vi hemma och firade lite redan då.

Tydligen så blir man inte väckt av sång som man brukar bli hemma hos mig i Sverige i min värdfamilj. Istället gick jag och Sofia ner till köket och där möttes jag av familjen som sjöng en födelsedagssång som börjar något i stil med ”viel glück und viel segen”. Sen blev det dunderfrukost och jag fick en fin och rolig dikt av värdpappa som handlade om för någon vecka sedan när jag försökte rimma på en tyskauppgift och vi kom fram till att det inte finns något som rimmar på Frida på tyska. Det hela slutade iallfall med att det vore bättre ifall jag hette Elise, för jag fick en resa till Paris. Av mamma, pappa, Viktor, mormor, morfar, gamlamormor och Sofia fick jag en massa fina saker. Efter frukosten kom min gamla värdfamilj för att säga grattis. Jag hade bjudit in några vänner på kakkalas och jag är rädd att det blev alldeles för många kakor. Men gott var det iallfall. Som det ser ut nu har jag överhuvudtaget ingen anledning till att INTE åka till Stuttgart och Wasen, eftersom jag fick en Dirndl. Gissa om jag blev överlycklig! Dessutom fick jag massor av nagellack, en mössa och annat smått och gott.

Innan Sofia åkte hem igår hann vi med att turista i både Ludwigsburg och Stuttgart. Trevliga dagar helt enkelt.

Frida

Igår lärde jag mig något nytt. Eftersom jag väldigt lycklig gick runt och pratade om att det snart var lov "Bald ist es Ferien". Sen fick jag reda på att det minsann heter "Bald sind es Ferien". Eftersom Ferien (lov) tydligen är plural. Och då ska man använda formen sie sind istället för es ist. Att tänka tillbaka på vilka svårigheter det skapade för bara ett år sedan är skrämmande. Men nu har jag lärt mig ordentligt och det ska ju vara såhär såklart:

Verbet sein=vara

ich bin

du bist

er/es/sie ist

wir sind

ihr seit

Sie/sie sind

Visst är det inte svårt, åtminstone inte när man kan det. Dock gjorde jag ett annat lite kul fel idag, bara för att jag tänkte för mycket. Jag sa något i stil med att min mamma inte svarat idag när jag ringde henne och då blev det angewortet istället för geantwortet. För vissa verb, är delbara och i dåtid i tyska blir det först den delbara delen av ordet och sen ge och sen stammen av ordet. Typ börja som heter anfangen ich habe angefangen. Men svara som heter antworten blir ich habe geantwortet trots att man skulle kunna tro att båda är delbara för att de börjar med an. Jag förstår verkligen om det låter komplicerat, men det är det inte när man lärt sig.

Som sagt har jag påsklov nu och det kommer bjuda på en massa kul som jag ser fram emot. Min första eftermiddag av lovet ägnades åt en härlig promenad i solen. Jag ville springa, men kom fram till att det var för kallt och jobbigt. Om man ser det från den ljusa sidan så fick jag ju vara ute i solen mycket längre när jag gick än om jag skulle sprungit och det är ju bra.

Frida

Jag hade aldrig trott att jag någonsin skulle kunna räcka upp handen på en tysk tyskalektion. En tysk tyskalektion är som en svenskalektion, fast på tyska. Ganska svårt helt enkelt. Men jag kunde iallfall räcka upp handen och bidra till när en bild och en dikt med samma baktanke skulle analyseras. Efter det var jag så lycklig. Att solen sken och vi fick gå tidigare från lektionen gjorde lyckan ännu större. Annat jag hunnit med idag är att köpa en födelsedagspresent till mig själv och måla giraffer på naglarna.

Frida

I lördags målade jag mina naglar i gråsvart. Det jag inte visste då var att våren skulle komma och att det skulle bli alldeles för dystert med naglarna i de färgerna. När jag kom hem från skolan satte jag mig i solen och målade nytt. Lite vårigare den här gången. Grönt med gula prickar. Jag blev inte helt nöjd, men det är iallafall bättre än vad jag hade innan. Lite dummt är det ändå, eftersom jag lovat mina stackars naglar att inte använda remover så ofta, max en gång i veckan. Det löftet har det inte gått så bra att hålla. Denna veckan är jag redan uppe i två gånger. På kvällen cyklade jag till scouterna dessutom. Jag trotsade alla uppförsbackar och var nästan snabbare än bussen. Men det som förvånade mig mest var vad jag hade på mig. På benen endast ett par tights och på överkroppen linne, WSJ-tröja och stickad ylletröja. Jag är lycklig nu när våren är här och jag inte behöver ha på mig massa tjocka jackor och tunga skor. Och om 25 dagar kommer Fia hit och då blir det ännu bättre.

Frida

Så har det hänt igen. Frida Larsson har fått gå lös i köket och som bevis efterlämnat tre sorters bullar.

Denna gången blev det några kanelbullar, några fyllda bullar och en vetefläta, av dinkelmjöl. Det blev lite missöde med de fyllda bullarna. För det första så lyckades jag hitta gräddpuddingspulver istället för vaniljpuddingspulver. Det var inte meningen och jag märkte det inte förrän bullarna kommit ut ur ugnen och in i munnen. Jag hade visserligen smakat på puddingen när den var klar på spisen och tyckt att den inte smakat särskilt mycket. Men jag tänkte inte så mycket på det, utan hittade lite vaniljsocker att smaksätta med. Dock var det för lite och resultatet blev att krämen inuti bullarna inte smakade något alls. Dessutom lyckades de sprängas, eller ja, spricka, i ugnen så att delar av fyllningen rann ut. Nåja, familjen tyckte det smakade gott och då får jag väl vara nöjd men lära mig av misstaget och läsa ordentligt på puddingspaketen till nästa gång.

I skolan var det också lite knasigt. Jag hade tydligen inte de första två lektionerna men det märkte jag först när jag kommit till skolan och kollat på listan där man ser ändringar i schemat. Jag tillbringade den inställda lektionstiden till att göraingetvettigtallsbarasittaochglo. Sen var det spanska med niorna. Där hade vi vikarie och lärde oss om hur man använder indefinido och inperfekto. Efter det skulle det egentligen vara engelska med JG2. Även den lektionen blev inställd för min del. JG2 skrev nämligen tyskaprov under engelskalektionen och eftersom jag inte har tyska med JG2 åkte jag hem. Hemma lagade jag mig lite mat och sen bar det av mot skolan och dagens sista lektion, spanska med åttorna. Där lärde vi oss mer om hur man ska använda verbet gustar=tycker om. Jag kunde även svara på på en fråga, på spanska. Inte illa.

Det var i stora drag vad som hänt idag. Dessutom har jag hela dagen gått runt med ett leende på läpparna eftersom jag är glad för att det är äntligen vår. Det känns som att det var värt att vänta genom hela långa, kalla vintern för att idag kunna gå med jackan uppknäppt och låta solens strålar värma min annars så kalla näsa.

Frida

Nu på eftermiddagen bakat chokladbiskvier tillsammans med värdbror. Det är egentligen inte så himla svårt, bara en massa steg i bakningen. Först gör man bottnarna av mandelmassa (malen mandel och florsocker) och äggvita. De har man sen in i ugnen tills de är lagom bruna. Medan bottnarna är i ugnen förbereder man chokladkrämen av smör, florsocker och kakao. När bottnarna har svalnat brer man på chokladkrämen, ju toppigare desto finare slutresultat. När man känner sig färdig smälter man lagom med mörk choklad i vattenbad och doppar sedan försiktigt biskvierna i chokladen så att de blir chokladiga. Det sista steget är att de ska vara i kylskåpet till chokladen stelnat ordentligt. Sen är det bara att hugga in, mums!

Kladdfrida har lyckats få choklad över allt, även där det inte ska vara, typ på talriken och bakplåtspappret. 

Frida

Jag är ju ganska knasig när jag tänker efter. Brev är något som jag älskar att få. Att öppna brevlådan och hitta ett kuvert som det, med personlig handstil, står Frida Larsson på. Nu har det varit lite tommt i brevlådan en tid. Och så idag låg där ett ensamt vitt kuvet som det stod Frida på. Vad glad jag blev då! Sen funderade jag lite och kom fram till att jag mest skickat vykort senaste tiden, och de får man ju i regel inget svar på. Så jag gick in läste brevet, från min kära moder och kom fram till att om jag ska få några brev av mamma eller mormor oftare, måste jag ju så klart skriva själv också. Gissa vad jag ska ägna eftermiddagen åt? 

Okej, jag vet att detta låter som ett desperat sätt att få fler brev. Det var inte så jag tänkte när jag började skriva. Men nu vet ni...

Frida