Här i de sydligare delarna av landet pratar man en dialekt som heter Schwäbich. Eftersom jag satt och åt med några som jag inte pratat så mycket med tidigare i Mensa så kom vi att prata om språk. Jag blev ombedd att räkna på svenska och jag började för glatta livet med ett, två tre, fyra, fem …. Efter bara några siffror utbrister tjejen brevid mig att det låter ju Schwäbich-skt när jag pratar. Och det är nog så det är. Schwäbich och skånska låter rätt likt. Och på Schwäbich-ska säger man inte zwei som man lär sig på tyskalektionerna i Sverige. Istället säger man något som låter som zwåå, alltså ganska likt två. När jag frågat varför man säger så så har jag fått svaret att det gör man för att zwei och drei låter så lika. Ganska logiskt ändå det här med zwåå.

Frida