Idag var min första tag i Jahrgangsstufe. Inte för att jag hade så många lektioner med den årskursen jag skulle, bara ekonomi. Min livs första ekonomilektion. Efter det blev det spanska med Klasse 9. Sen engelska med JG2. Slutligen spanska med Klasse 8. En bra första dag med de stora. Nu kör vi på fram till jullovet. 

Frida

I onsdags skrev jag ett talesätt: Es ist ja Wurst. Det betyder *trumvirvel* Det spelar ingen roll. 

Så nu vet ni det!

Frida

Idag var min sista dag med klass 10a. På måndag ska jag börja i Jahrgangsstufe 1. Det blir nog bra. Efter skolan, som vi fick sluta 11.10 åkte jag hem med bussen, kollade julkalendern och lagade köttbullar med Schlupfnudelntill mig och värdsyster. En maträtt där Sverige och Tyskland går bra ihop.

Efter det bestämde jag mig för att cykla till BreunigerLand för att handla lite julklappar. Det var ju knappt någon snö, så det var inga problem. Lite kallt på låren bara, mellan kjolen och benvärmarna. Det tog ganska gång tid innan jag hittat alla julklappar och kunde vända hemåt igen. Men det hade snöat massor medan jag var inomhus. Det var bara att borsta bort snön från sadeln och börja trampa. Lättare sagt än gjort. På plan mark gick det väl bra. I nedförsbackarna tog inte bromsarna. I uppförsbackarna fick inte bakhjulet något grepp och i en sväng trillade jag. Efter många om och men kom jag iallafall hem. Snabbare än om jag skulle tagit bussen.

Fortfarande saknas några julklappar, men det fixar jag imorgon, tror jag. Eller någon annan dag. Det är ju 17 dagar kvar till julafton.  

Frida

6:e december, en högtidsdag för tyska barn. Kvällen den 5:e december ställer man ut en stövel, som man putsat. På morgonen den 6:e har Nikolaus varit där och lämnat något gott i stöveln. Eftersom jag ska lära mig om tyskkultur gjorde jag det samma. I min stövel imorse fann jag nötter, en klementin, Spekulatius (tyska småkakor) och ett par vantar. Och på tån av stövlen låg även en liten chokladtomte.

Idag skulle jag egentligen ha skola till halv 5. Men av någon anledning blev det inte så. Vi slutade redan 12.40 Inte helt fel. När jag kom hem från skolan bakade jag mjuk pepparkaka, som luktar så gott att man bara vill äta upp den på en gång!

Dessutom har jag varit här i 100 dagar prick idag, ca 230 dagar kvar nu.

Frida

Det finns något här som jag tycker är väldigt annorlunda mot Sverige. Eller det finns rätt mycket, men en grej som jag reagerade på idag är de så kallade ”Heft-noten” (anteckningshäftesbetyg). Själv har jag inte råkat ut för det, så jag kan bara berätta vad mina klasskompisar sagt. Det går ut på att läraren samlar in allas anteckningshäfen och bedömer utifrån innehåll och hur ”snyggt” det ser ut. Om jag förstod det rätt får man bättre betyg om man numrerat sidorna och gjort en innehållsförteckning. Man får även sämre betyg om man inte skrivit precis det läraren skrivit på tavlan. Detta har man istället för så kallade ”Klassenarbeit” (prov). Det gjorde mig måttligt förvirrad. Jag, personligen, antecknar för att själv bättre komma ihåg och utifrån mina anteckningar tillsammans med läroboken lära mig vad som krävs för att skriva ett prov. Och om man inte ska ha något prov, känns det mindre nödvändigt att anteckna. Eller?

Ett talesätt: ”Es ist mir Wurst” (det är mig korv). Klura på vad det betyder ni!

Frida

På scouterna idag var det jag som bestämde vad vi skulle göra. Jag bestämde att vi skulle baka pepparkakor. Tyskarna greppade direkt och vi gjorde massor av pepparkakor med kristyr. Uppskattat, tror jag.

Vi hittade inga kavlar. Men som scouter möter vi ju svårigheter med gott hurmör och löste det lilla problemet med glas. 

Dekoration med kristyr av floursocker och vatten. 

Äntlien klart!

Frida

(Bilden har inget med texten att göra)

Det har inte blivit tid till att skriva här på några dagar. Det har hänt ganska mycket. Jag har varit i Kassel, det har blivit december, tågförseningar, första advent, adventskalendrar och snö.

Var ska vi börja? Innan jag hämtade ner min dator (sitter i köket nu) hade jag massa grejs jag skulle skriva om, men nu har jag på något mystiskt sätt glömt bort allting.

Det har ju blivit december, ifall någon missat det. I Tyskland är hela adventskalenderkulturen mycket större än i Sverige (i familjen Larsson i Kävlinge). När jag kom hem från Kassel var nästan hela huset julpyntat och i köket hängde massor av adventskalendrar. 2 med sötsaker (låter knas på svenska, Süßigkeiten på tyska), som jag och värdsyster får öppna varannan dag från. Och en med små presenter. Idag i skolan fick jag ytterliggare en chokladkalender från min andra värdmamma och så har jag den svenska pepparkaksfärgade radio-tv kalendern också.

Jag kanske ska berätta om varför jag skriver Kassel ”hela tiden”. Kassel är en stad som ligger ca 4 timmar med tåg norr om Ludwigsburg. Där bor värdpappas syster och det var där jag hälsade på under helgen. Jag var på skolkonsert, där värdkusin sjöng, julmarknad och på promenad i slottsparken. Allt med lite lagom mycket snö i luften.     

Något som var väldigt bra idag i skolan var att jag troligt vis varit på mitt livs sista kemilektion. Lyckan är total!

Frida

Det finns bara ett ord som kan beskriva mig idag: trött. Så trött att jag inte orkade stiga upp imorse, utan låg kvar i sängen till 23 min innan jag skulle gå. Så trött att jag inte klarar av att prata ordentligt. Inte kan jag ta in något jag hör eller läser på tyska. Och som grädde på moset hade jag skola mellan 07.45-16.25 Inte det bästa för en flicka i röda stövlar i Tyskland. Jag blir väl lite avundsjuk på tyskarna som har all undervisning på ett språk de behärskar. Men jag kämpar på. Dessutom är det ju snart helg, och jag ska ut på äventyr, ensam i det tysktalande landet. Det blir skoj.

Frida